Denna jävla kroniska värken jag måste leva, allt som det hindra mig från. Jag har blivet invalid.. Ha de på papper, står 3 % invalid.. ><! Tack bara för att DU va så jävla dum i huvudet å skulle köra i 180 km i en S-kurva.. Klart

bilen voltar fler tal gånger, klart jag tuppar av och vaknar upp när bilen har stannat å ligger på tacket.

Du fick ett ärr i huvudet, inget mer.

Jag lider dagligen, men visst jag lever. Och det känner jag av varje dag! Jag måste ändå fortsätta gå framåt.

Jag måste bita ihop, inte vissa barnen att jag har ont. Jag vill att allt ska bli bra igen, någon dag. Olyckan hände den 2/8-08. Det är länge sedán nu, men allt bli bara värre..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte var jag ska börja..   Jag vill se mig själv som en stark varelse, inte svag. Jag vill gärna stå på egna ben, inte be folk om hjälp. Jag vill vara självständig, klara mig själv. Jag vet att jag KAN detta. Men ja.. ibland kommer minn...